fredag, maj 09, 2014

Jag träffade en tjej



Jag träffade en yngre tjej. En mycket yngre tjej. Det var bara för sex. Det var bara för en natt. Det visste jag då. Då liksom nu.
Är det bara jag som fortfarande är kåt? frågade hon och satte sig upp i sängen medan jag låg och pustade ut och svettades. Hon tittade på mig med lika retsam som besviken blick.
Vi tog på oss lite kläder och satte oss i soffan och tömde slattarna som blivit kvar i vinglasen från innan vi förflyttade oss till sovrummet.
Vilken fin gitarr, sa hon och plockade ner min gitarr från väggen. Jag fyllde på mer vin.
Är det ok om jag tar av mig byxorna? frågade hon. Hon spelade och sjöng mycket bra. Naken sånär som på en vit uppknäppt blus strummade hon strängarna. Hon spelade och sjöng Tracy Chapmans Fast Car och berättade att hon spelat den inför hela skolan på skolavslutningen.
Vi knullade igen. Och igen. 
Nu får du skärpa dig, sa jag, när hon tog min hand och tryckte in mina fingrar i sig själv ännu en gång.
De tidiga morgontimmarna låg vi halvnakna i soffan och kollade på musikvideor. Hon hade såklart hört Lana Del Rey tidigare men aldrig riktigt lyssnat på henne. Nu bad hon mig spela Ride gång på gång.
Hon kunde inte sova kvar. Hon var tvungen att komma hem till katten.
Vi hördes några gånger efter det men sedan var alla kontaktvägar avklippta.
Jag förstod att det bara var en engångsföreteelse.
Men nu hade jag velat ha någon att ligga i soffan och lyssna på Lana med.

fredag, april 05, 2013

Nyårsafton 2012


Det är en liten trång bar nära stranden. Jag sitter vid bardisken. Här har jag inte varit tidigare. Bredvid mig står ett stort kar av stål med ett isblock i som bartendern hugger till isbitar. Han får jobba hårt eftersom det kommer in fler och fler partysugna människor. Det är nyårsafton och klockan ska snart slå midnatt. Jag är ensam. 
Jag smuttar på en väldigt stark Gin & Tonic. På baren står fat med gröna vindruvor och alla förser sig med tolv stycken var. Musiken tystnar och nedräkningen börjar. Klockan är tolv. 
Nu är det ett nytt år. Runt omkring mig tuggas det vindruvor. Jag tar inte några druvor utan dricker några stora klunkar istället. Jag tänker på året som ska komma och försöker glömma det som varit. Det jublas och kramas. Jag tittar på alla glada ansikten. En tjej blåser en sådan där irriterande blåsorm rakt i mitt öra. Den låter inget utan vecklas bara ut mot mitt öra och jag känner hennes varma andedräkt. 
Den funkar inte, säger hon och räcker mig den. Jag tar den och blåser den mot hennes ansikte och får faktiskt fram ett ljud. Jag tycker den funkar helt okej, säger jag. Hon ler. Du kan få den som minne av mig, säger hon och vänder sig sedan om och kysser sin pojkvän. 
Jag beställer en Gin & Tonic. En med Hendricks gin som de garnerar med gurka. Medan jag dricker min överdimensionerade drink blir det allt glesare i baren. Jag är ensam. Alla rör sig vidare. 
Natten har bara börjat i Barcelona. 

lördag, september 22, 2012

söndag, september 02, 2012

lördag, juni 16, 2012

onsdag, maj 02, 2012

Vår i Central Park



Efter en red-eye flight landade jag på JFK strax efter klockan sju på morgonen. Eftersom jag inte skulle få tillgång till lägenheten på Lower East Side förrän på eftermiddagen åkte jag till Central Park och tog en välbehövlig tupplur på en klippa. Det var vår i New York och varmare än i San Francisco.
Jag åt en bagel med cream cheese till frukost och senare till lunch åt jag en slice New York-style pizza. Jag tänkte att det var lika bra att ta allt som verkligen hör The Big Apple till på en gång. Första ölen på Manhattan blev på favoriten Spitzers Corner som bara låg runt hörnet från lägenheten jag hyrde.

Lagom för en after work mötte jag upp Daniel på Spring Lounge innan vi gick vidare till West Village och Path Café där Linda så småningom anslöt. På Path Café spelade Elin Sigvardsson som numera bor i New York. Det var väldigt länge sedan jag såg henne live så det var ett riktigt roligt återseende. Vi fick höra lite nytt material som jag gillade även om mina vänner tyckte låtarna var för deppiga.
Kvällen avslutades på Rodeo Bar med obligatoriska frozen margarithas och oskalade jordnötter.
En helt perfekt första dag av vad som skulle bli en underbar vecka i New York.


söndag, april 29, 2012

Leaving San Francisco




Jag har blivit sämre på att skapa nya kontakter. Det har säkert flera orsaker. Jag har blivit äldre, bekvämare och rutat in mitt liv alldeles för mycket. Jag rör mig i samma kretsar och i samma områden. Nya människor passerar bara förbi i periferin.
Att resa är ett sätt att bryta detta. Att resa ensam tvingar mig att söka kontakt och kanske är jag modigare utomlands.

Sent min sista natt i San Francisco råkade jag komma in på en sunkig bar nära mitt hotell. Den hette Aces eller något liknande. Jag hade inte tänkt hamna där men baren låg ju bara där med sin neonskylt och lockade med maltdrycker. Där fanns en jukebox av det modernare slaget jag inte riktigt kom överens med. Den åt flera av mina en dollars sedlar innan jag fick den att spela Born To Run.
Där var ganska folktomt. Det satt kanske fem personer vid den långa bardisken och ytterligare några par satt i dunklet vid små bord längs med väggen. Några stolar bort från mig i baren satt en ensam vacker brunett och lekte med drinkpinnen i sitt glas. När jag druckit min första öl matade jag jukeboxen med ytterligare en dollar. Åter vid bardisken satte jag mig bredvid tjejen i ett försök att få det se ut som jag flyttade för att få bartenderns uppmärksamhet. Det måste varit ett misslyckat försök för tjejen vände sig direkt om mot mig och presenterade sig. Hon hade hört att jag var utlänning när jag beställde. Hur mycket jag än hatar min svenska brytning ger den alltid en öppning. Hon var inte heller amerikan utan från Tyskland. Hon hade kommit hit för studier och sedan fått jobb som arkitekt och stannat. Hon hade varit ute med jobbet och firat ett avslutat projekt. När arbetskamraterna brutit upp hade hon gått hit till hennes favoritbar. Hon var märkbart full trots att hon envist försökte övertyga mig om att hon bara druckit två drinkar. När jag fick höra att hon skulle köra hem ville jag inte att hon skulle dricka mer. Något både hon och bartendern ignorerade. Ganska snart var det bara hon och jag kvar i baren. Jag tyckte vi skulle gå vidare och någonstans i förbifarten nämnde jag nog också minibaren på mitt hotellrum. Men hon var tvungen att åka hem och rasta hunden. När bartendern började ställa upp stolarna och hintade om att det var dags att betala notan försökte jag igen med hotellet. Hon borde ju ändå inte köra i det här skicket. Hon kunde ju ta det lugnt ett tag kanske vila lite på min säng innan hon åkte. Då kröp det fram att det satt en pojkvän där hemma och väntade på henne också. Då kunde väl fan han ha gått ut med hunden, tyckte jag. Jag förstod att det var kört och släppte iväg henne efter att hon lovat att köra extremt försiktigt.

Friskt vågat inget vunnit. Eller egentligen inte. Det blev inte vad jag hoppades på men väl ett intressant möte.

Dagen efter lämnade jag San Francisco och åkte till New York.

torsdag, april 26, 2012

Stränder och bryggpubar.


Det blåste ganska kraftigt på Ocean Beach men vågorna var inte så stora och jag såg inga surfare som trotsade tidvattenströmmarna. Jag tog tåget till stranden genom The Sunset som verkade vara mysiga områden. Tyvärr hade jag inte tid att gå av och strosa där. Det får bli nästa gång.
 I en stor villa i utkanten av Golden Gate Park med utsikt över Ocean Beach ligger Beach Challet som är en restaurang med eget bryggeri. Jag var där lunchtid och restaurangen var trång med turister men vid baren var jag ganska ensam. Den söta bartendern, Sadie, hade tråkigt och gav mig smakprov på alla deras brygder. Jag blev kvar på Beach Challet längre än jag hade tänkt mig. De goda dryckerna, utsikten över havet och Sadie gjorde att jag trivdes rätt bra där jag satt.
Den tidigare planerade promenaden genom parken uteblev. När skymningen närmade sig tog jag istället tsunami-evakueringsvägen med buss till Haight Ashbury. Ett område som andas 70-talets hippieanda. Gatorna kantas av vintagebutiker och diverse butiker för att köpa sina hälsoörter eller varför inte en bong. Här känner man ständigt lukten av marijuana men det gör man överallt i San Francisco. Mer än 10% av stadens befolkning har recept för medicinsk marijuana. I Haight Ashbury ligger Greatful Dead huset som visserligen inte skiljer sig från alla andra vackra hus målade i pastellfärger.
Här finns också San Franciscos bästa bryggpub Magnolia. De två gånger jag har varit där, en brunch och en kväll, har det varit fullt. Men en fördel med att resa ensam är att man alltid kan få en plats i baren. Jag drack Bonnie Lee’s Best Bitter och Proving Ground IPA och flera öl med fantasifulla namn jag inte minns. Även om Magnolias Crabcake Benedict såg väldigt gott ut åt jag inte där. Jag gick istället tvärs över gatan till ett hamburgerhak. Där åt jag en The Elvis med ost, bacon, jordnötssmör och banankräm. Den var förvånansvärt god även om jag hade kunnat vara utan banankrämen.

tisdag, april 24, 2012

Branta backar


Jag lär bäst känna en ny stad genom att promenera runt mycket. San Fransisco är en bra stad att spatsera i då det finns mycket fint, pittoreskt och absurt att titta på. Men backarna är många och branta. Riktigt många och branta. Från mitt hotell som låg på en höjd ner till downtown tog det max 10 minuter att gå. Att gå tillbaka efter att man fått i sig några öl tog betydligt längre tid och brände i lår och vader. När man kommit upp på ett krön fanns det alltid ett till att bestiga innan jag var hemma. Som tur var bodde jag på första våningen.
Att gå åt andra hållet ner mot Haight och Mission gick också lätt. Och kanske var tillbakavägen lättare. Där hängde jag mycket. Inte för att promenaden var behagligare men för att där ligger många mysiga barer och där såg jag inga turister.
I Haight ligger Toronado och i Mission ligger Zeitgeist. Två barer med imponerande ölutbud. På Toronado har de också handpumpade öl. Jag drack en fantastisk Bombay By Boat IPA från Moonlight Brewing. Toronado serverar ingen mat men vägg i vägg ligger en liten grill med gourmetkorvar som man får ta med sig in på baren. Zeitgeist med sin röda träfasad ser inte mycket ut för världen utifrån. Och inne är det inte så speciellt heller förutom all öl då som alla går att köpa i pitchers. Den stora bakgården däremot är väldigt mysig. Zeitgeist är inte heller mycket för mat. De har endast två rätter, grilled cheese och cheeseburgare, som de grillar utomhus till perfektion för en billig peng.

onsdag, april 11, 2012

City by the bay











Fan vad suddiga bilder det blev.
Edit: Nu blev det bättre. Lägga upp bilder direkt från mobilen var ingen bra ide.